Förra inlägget levde lite high chaparall med bilderna upptäcker jag såhär två veckor efter, nåja de får vara så för jag vet helt enkelt inte hur jag ska korrigera från telefonen. Avvakningsdag, vilket innebär lite sömn och då hinner man med mer! Har shoppat lite träningskläder så nu blir de roligare att träna, nog för att de redan är kul men ändå! Billigt är gott och rea är de ju överallt så kör bara! Avverkat ett pass på gymmet och nu kryper jag ner för att få påbörja Läckbergs nya bok, så efterlängtat! Notera att jag läser den här gången och inte lyssnar ;)

Saker man gör när man har näsan full med snor och inte får springa eller anstränga sig så mycket. Att få äta precis vad man vill och unna sig det man känner för och samtidigt ligga på sofflocket är helt underbart, i alla fall ett par dagar, sen är man inte så imponerad längre.. Fy bubblan vad trist de är att inte kunna samla endorfinkickar! Äter vad jag vill gör jag jämt, även om det inte innebär att knapra socker på ett sätt som skulle få mig tvångsintagen på Betty Fords kliniker om någon såg mig, men att inte få låta kroppen jobba och bli trött är en mardröm så till veckan bara måste jag få springa och träna som jag känner för! För övrigt så var lördagsnatts brownien från seveneleven på den sista bilden den godaste av alla brownies jag ätit (och det är ju en del) sevvan levererar med besked!! Oväntat må jag säga och nu blir jag tyvärr tvungen att lägga till den på min lista av beroenden. Shit.

En underbar och omtumlande vecka i Stockholm har avhandlats och äntligen är jag på väg hem! Ja hem till Bollnäs och det ska bli väldans skönt att komma tillbaka till lugnet och nattsömnen. Åtminstone tills på söndag, då är de dags att åka ner och grabba tag i en ny vecka. Men det är låååångt till dess och jag tänker njuta av varje ledig stund i B-town även om jag har ganska mycket att göra. Kunde inte sova mer än 3 timmar idag, därför hanns de med en liten mys promenad längs Edsviken innan packningen och jag for in till centralen för att ta dalingen hem, skönt att få luft och få röra på sig i allt jobbande och resande :)

Känslan över att faktiskt ha fått lön och befinna sig i huvudstaden är obeskrivlig, Yanina är tillbaka! Jag känner mig så himla levande för första gången på länge. Visst känner jag mig levande emellanåt annars också men de är bara när jag springer. Nu är jag levande på riktigt. Lite essentiell shopping, mys med min fina Ann och alldeles strax en middag på Vapiano innan jag beger mig till jobbet. Vill ha mer bra dagar, dagar där jag känner att jag verkligen finns för min egen skull.. Advent stundar och sen julen, vilket ställe kan vara bättre att ladda upp julstämningen än Stockholm med allt vackert och roligt pynt?? Se bara vad dom gjort med Svampen! Love it :)

Måste ju ha en bild också.. Har en del att lära innan jag fixar den här nya effektivitets grejen att blogga från telefonen :)

Har tänkt i flera dagar nu att jag ska uppdatera min blogg, men har inte haft tid. Att jobba 100 % innebär att man har inte jättemycket tid att spendera framför en dator. Väljer ju ett socialt liv framför att sitta bakom en skärm. Har tänkt att jag ska gå igenom alla min favoritbloggar (aka min älskade vänners bloggar!) för att se vad som hänt under min bloggpaus men har inte hunnit det heller. Får faktiskt skämmas lite för att jag inte hunnit med mina fina vänner och deras vardag, men så är livet som arbetare tydligen. Jobba, äta, träna och sova. Har så mycket att göra på jobbet så jag skulle kunna jobba över 2 timmar varje dag och ändå inte hinna med. För övrigt jobbas det över jämt, ganska trist om jag får säga det själv.. Tur att jag älskar mitt jobb!

Idag har jag jobbat kväll, och nu ska jag snart natta för att jobba dag i morgon men jag bara måste bjuda på lite bilder så ni förstår vad underbart jag har det nu för tiden när jag springer. Appråpå löpning så har jag bara hunnit med 1 mil den här veckan, och bara ett gympass och det är ju torsdag vem tusan snor min tid??

Livet ÄR underbart ♥

Sedan jag slutade jobba natt och bara jobbar dag så har jag fått ett helt nytt liv. Nu vaknar jag medan de fortfarande är morgon och hinner vara sådär oförskämt effektiv som jag har längtat så efter att vara. I morse vaknade jag med solen i ögonen och en pirrande känsla i magen. Startade med en långfrukost på Scandic hotell med några familjemedlemmar och bara satt och njöt av utsikten mot sjön och stillheten. Underbar och lyxig start på en lördag. Kolhydratsladdning under en timme inför ett gympass med rygg och axlar på schemat sedan en springtur på 10 km. Efter ett par dagars träningsvila kliar det i kroppen efter aktivitet! Ikväll blir det nöjen och ett glas rött eller två. Eller flera. Även om det är många pusselbitar som ska falla på plats innan det blir riktig ordning på livet så må jag säga att jag har ett rikt liv som jag måste försöka njuta av varje sekund..

Hej hå let´s go!

Man ska aldrig vara rädd för att prova på något nytt, för 3 år sedan så trodde jag aldrig att jag ens skulle kunna springa i 10 minuter, konditionsträning och jag levde föga i symbios. Ibland kan man utan någon speciell anledning bara inspireras av någon och ta sig an ett omöjligt uppdrag för att upptäcka att det omöjliga övergår i ett kanske för att i slutändan bli möjligt. Jag är skyldig Ann så mycket mer än ett tack, hon gav mig modet att våga att prova på något nytt trots att rädslan för misslyckanden är människans största fiende. Alla rädslor ska mötas öga mot öga, och det brukar jag försöka göra men Ann gav mig en knuff i rätt riktning och tack vare det har jag funnit en kärlek som jag har fått svårt att klara mig utan.

Med löppasset i fredags inräknat har jag lyckats skrapa ihop 28.6 km löpning på totalt fem dagar. En enkel och värdslig sak för vissa, men en stor sak för mig. Min kropp har hållt för att springa 9-10 km per pass med bara någon dags mellanrum. Har aldrig vågat drömma om att kunna göra det förr, men jag inser att det är helt och hållet skornas förtjänst med världens bästa dämpning i. Och med handen på hjärtat även lite attitydsförändring från min egen sida. Styrketräningen har ju alltid vart prio ett och om jag haft tid och energi över har jag också sprungit men såhär före ankomsten av det kalla vita har jag bestämt mig för att göra tvärt om och jag älskart! Krispig fuktig höstluft i mina lungor medan jag flyger fram på grusvägar utanför stan med åkrar och skog runtom. Emellanåt dyker det upp ett hus eller ännu bättre, en liten röd lutande timmerlada på någon åker. Just i det ögonblicket fylls hela jag på längden och bredden med värme. Det är så vackert och så harmoniskt, det här har jag drömt om ända sen i vintras när jag började fundera på att fly storstan till förmån för småstadslivet. Vissa drömmar har mer eller mindre krossats medan andra drömmar uppfylls och ger mig en ännu bättre känsla än vad jag föreställt mig. Man kan inte få allt, men man ska alltid försöka är mitt motto när jag spinner vidare på vad framtiden har att erbjuda. 

Bäst just nu: Tre dagars ledighet med start kl 16 idag, endorfinkickar och smhi´s prognos inför helgen som betyder ytterligare en mil i benen..

Sämst just nu: Hotet om ett vitt täcke som kommer att ligga kvar i flera månader och en bunt minusgrader som kommer förstöra mitt flow med löpningen

Såhär en söndagseftermiddag insåg jag att jag inte har bloggat eller läst någon blogg sedan i somras. Vi har en liten trasslig kärlekshistoria jag och bloggarna. Rätt vad det är tröttnar jag och vill inte ha någon kontakt alls och rätt vad det är så ändrar jag mig och bönar och ber att vi ska reda ut saker. Jag är sån, jag gillar att reda ut saker för att ha ett sånt okomplicerat liv som möjligt.  

Har inget internet i min nya lägenhet än så det krånglar till saken lite. Ja min nya lägenhet. I Bollnäs. Känns märkligt att skriva det, trodde det skulle bli en lätt övergång att flytta från S till min hemstad men säg den kärlek som är enkel och inte kräver arbete. Kämpar och sliter för att bygga ett liv, men det blir tyvärr inte alls som jag tänkt mig. Tur att vart man än bor så har man sin träning, har äntligen övervunnit min 2 månaders förkylning och infektionsastma så jag både kan gymma och springa igen. Härom dagen så sprang jag faktiskt 10.32 km (på 1:00:43) för att avvika från mina tidigare väldigt korta distanser och jag älskade det, ska passa på att springa så mycket som möjligt nu innan de blir för kallt. Norrland kan ju bjuda på ett ogästvänligt klimat under vinterhalvåret oturligt nog.. Jag och mina Nike moto 8 kommer att leva lyckliga ihop, lycka är att hitta rätt skor till slut efter ett par år famlandes i mörkret.. Just ja min ipod touch gör oss turtur duvor sällskap också, alla trekanter är inte en synd ;)

Jag hade lite tur och fick lite mer tid i Bollnäs än vad jag räknat med vilket själen sannerligen behövde. Åkte tillbaka hem med en gnista och energi jag inte haft på länge. Jag vet vad jag måste göra nu, och jag ska lägga i en hög växel och få det att hända. Det har vart många turer fram och tillbaka, det mest för att ingen av mina planer har gått i lås och jag stött på återvändsgränder hela tiden, har därför vart lite tveksam men nu känner jag mig väldigt klarsynt och stensäker på min sak.

Jag har alltid älskat mitt Bollnäs, men haft perioder då det mer har vart hatkärlek och då mest hat. Åren som jag spenderat på annan ort har fått mig att se Hälsingland med andra ögon, jag ser allt det vackra och det fyller mig till bredden och på längden. Det är här jag vill bo och det är här jag vill vara, det är här jag hör hemma även om storstadstjejen i mig alltid kommer att vilja bo i Stockholm. Det är en märklig känsla att älska båda världarna så som jag faktiskt gör, olika sidor hos mig vill ha dom olika sakerna som en storstad kontra en liten stad har att erbjuda. För några år sedan vann Stockholm den kampen, men den här gången vinner Bollnäs och anledningningarna är flera och personliga. Bollnäsbo i augusti till varje pris, hoppas jag har vinden med mig den här gången..

Björnsafari i Röste mitt i natten, kl är 00.30 och det är inte ens riktigt mörkt. Och det blev aldrig det heller, fick inte se någon nalle trots att det finns 12 stycken i området men med naturen så här gjorde det ingenting..

Tårtan hoppade jag över och firade med en Cola Zero och sen en halv påse med Polly summerberries, overkligt goda!