Det är lustigt hur hela livet bara kan vända, visst har det inte gått på två röda men det har gått ganska fort ändå. I somras och höstas var jag fruktansvärt trött på mitt liv och såg ingen vändning alls, trodde aldrig det skulle kunna kännas bättre. Och nu sedan två månader tillbaka tycker jag livet är fantastiskt, den mänskliga hjärnan är en gåta och ett mysterium.. Hur som haver beslutet jag tog i helgen, och skrev ut den där uppsägningsblanketten nedan och fyllde i utan att blinka, kan nog vara början på något riktigt bra. Dags att kliva ut min bubbla av trygghet med pengar som rullar in som vanligt, kollegor man känner bra (några dessutom mina vänner) och ett jobb man haft i 3 år och kan utföra utan att tänka så himla mycket.

Ska jag vara helt ärlig så har jag inte en aning om vad jag ska göra än, vet bara att den 1:a maj 2011 så kommer jag inte vara fast anställd längre. Jag hade en plan A, men som det ser ut just nu måste jag även ha en plan B, och C. I och för sig är ju planer till för att brytas så händer det något annat på vägen så kan det även ett tvärt kast. Det är är som en ask choklad ungefär. Du vet aldrig vad du kommer att få..