Har tänkt i flera dagar nu att jag ska uppdatera min blogg, men har inte haft tid. Att jobba 100 % innebär att man har inte jättemycket tid att spendera framför en dator. Väljer ju ett socialt liv framför att sitta bakom en skärm. Har tänkt att jag ska gå igenom alla min favoritbloggar (aka min älskade vänners bloggar!) för att se vad som hänt under min bloggpaus men har inte hunnit det heller. Får faktiskt skämmas lite för att jag inte hunnit med mina fina vänner och deras vardag, men så är livet som arbetare tydligen. Jobba, äta, träna och sova. Har så mycket att göra på jobbet så jag skulle kunna jobba över 2 timmar varje dag och ändå inte hinna med. För övrigt jobbas det över jämt, ganska trist om jag får säga det själv.. Tur att jag älskar mitt jobb!

Idag har jag jobbat kväll, och nu ska jag snart natta för att jobba dag i morgon men jag bara måste bjuda på lite bilder så ni förstår vad underbart jag har det nu för tiden när jag springer. Appråpå löpning så har jag bara hunnit med 1 mil den här veckan, och bara ett gympass och det är ju torsdag vem tusan snor min tid??

Livet ÄR underbart ♥

Sedan jag slutade jobba natt och bara jobbar dag så har jag fått ett helt nytt liv. Nu vaknar jag medan de fortfarande är morgon och hinner vara sådär oförskämt effektiv som jag har längtat så efter att vara. I morse vaknade jag med solen i ögonen och en pirrande känsla i magen. Startade med en långfrukost på Scandic hotell med några familjemedlemmar och bara satt och njöt av utsikten mot sjön och stillheten. Underbar och lyxig start på en lördag. Kolhydratsladdning under en timme inför ett gympass med rygg och axlar på schemat sedan en springtur på 10 km. Efter ett par dagars träningsvila kliar det i kroppen efter aktivitet! Ikväll blir det nöjen och ett glas rött eller två. Eller flera. Även om det är många pusselbitar som ska falla på plats innan det blir riktig ordning på livet så må jag säga att jag har ett rikt liv som jag måste försöka njuta av varje sekund..

Hej hå let´s go!

Man ska aldrig vara rädd för att prova på något nytt, för 3 år sedan så trodde jag aldrig att jag ens skulle kunna springa i 10 minuter, konditionsträning och jag levde föga i symbios. Ibland kan man utan någon speciell anledning bara inspireras av någon och ta sig an ett omöjligt uppdrag för att upptäcka att det omöjliga övergår i ett kanske för att i slutändan bli möjligt. Jag är skyldig Ann så mycket mer än ett tack, hon gav mig modet att våga att prova på något nytt trots att rädslan för misslyckanden är människans största fiende. Alla rädslor ska mötas öga mot öga, och det brukar jag försöka göra men Ann gav mig en knuff i rätt riktning och tack vare det har jag funnit en kärlek som jag har fått svårt att klara mig utan.

Med löppasset i fredags inräknat har jag lyckats skrapa ihop 28.6 km löpning på totalt fem dagar. En enkel och värdslig sak för vissa, men en stor sak för mig. Min kropp har hållt för att springa 9-10 km per pass med bara någon dags mellanrum. Har aldrig vågat drömma om att kunna göra det förr, men jag inser att det är helt och hållet skornas förtjänst med världens bästa dämpning i. Och med handen på hjärtat även lite attitydsförändring från min egen sida. Styrketräningen har ju alltid vart prio ett och om jag haft tid och energi över har jag också sprungit men såhär före ankomsten av det kalla vita har jag bestämt mig för att göra tvärt om och jag älskart! Krispig fuktig höstluft i mina lungor medan jag flyger fram på grusvägar utanför stan med åkrar och skog runtom. Emellanåt dyker det upp ett hus eller ännu bättre, en liten röd lutande timmerlada på någon åker. Just i det ögonblicket fylls hela jag på längden och bredden med värme. Det är så vackert och så harmoniskt, det här har jag drömt om ända sen i vintras när jag började fundera på att fly storstan till förmån för småstadslivet. Vissa drömmar har mer eller mindre krossats medan andra drömmar uppfylls och ger mig en ännu bättre känsla än vad jag föreställt mig. Man kan inte få allt, men man ska alltid försöka är mitt motto när jag spinner vidare på vad framtiden har att erbjuda. 

Bäst just nu: Tre dagars ledighet med start kl 16 idag, endorfinkickar och smhi´s prognos inför helgen som betyder ytterligare en mil i benen..

Sämst just nu: Hotet om ett vitt täcke som kommer att ligga kvar i flera månader och en bunt minusgrader som kommer förstöra mitt flow med löpningen

Såhär en söndagseftermiddag insåg jag att jag inte har bloggat eller läst någon blogg sedan i somras. Vi har en liten trasslig kärlekshistoria jag och bloggarna. Rätt vad det är tröttnar jag och vill inte ha någon kontakt alls och rätt vad det är så ändrar jag mig och bönar och ber att vi ska reda ut saker. Jag är sån, jag gillar att reda ut saker för att ha ett sånt okomplicerat liv som möjligt.  

Har inget internet i min nya lägenhet än så det krånglar till saken lite. Ja min nya lägenhet. I Bollnäs. Känns märkligt att skriva det, trodde det skulle bli en lätt övergång att flytta från S till min hemstad men säg den kärlek som är enkel och inte kräver arbete. Kämpar och sliter för att bygga ett liv, men det blir tyvärr inte alls som jag tänkt mig. Tur att vart man än bor så har man sin träning, har äntligen övervunnit min 2 månaders förkylning och infektionsastma så jag både kan gymma och springa igen. Härom dagen så sprang jag faktiskt 10.32 km (på 1:00:43) för att avvika från mina tidigare väldigt korta distanser och jag älskade det, ska passa på att springa så mycket som möjligt nu innan de blir för kallt. Norrland kan ju bjuda på ett ogästvänligt klimat under vinterhalvåret oturligt nog.. Jag och mina Nike moto 8 kommer att leva lyckliga ihop, lycka är att hitta rätt skor till slut efter ett par år famlandes i mörkret.. Just ja min ipod touch gör oss turtur duvor sällskap också, alla trekanter är inte en synd ;)