När jag kollar på min träningsdagbok på jogg.se så ser förra veckan ut precis som jag vill ha det, en bra blandning och lite aktivitet av någon form nästan varenda dag. 23,7 kilometers löpning, 48 minuters cykling efter 2 olika styrekepass och prefrukost powerwalk 6 dagar av 7. Den här veckan har det bara blivit 1 pass med styrka, 5 kilometers löpning (efter styrkan) och 4 prefrukost powerwalks, och det kommer inte bli några fler på grund av resa. Veckans träning känns lite futtig.

Om ingen förstått så är träningen en stor del av mitt liv, precis som andra har intressen av olika slag så är träning min. Har haft en väldigt tung vecka, jobbet har tagit mycket tid och jag har haft så många ärenden att fixa. Min att göra lista har vart fram och baksida på ett A5, men med effektivitet och hjälpsamma människor som mottagit mina samtal så har jag lyckats bocka av alla punkter utom en. Och den kan jag inte fixa förrän jag fått diverse intyg som skulle komma om 7-14 dagar. Nu tänker jag åka till Lund över helgen och roa mig med gott samvete! Även om det inte har blivit så mycket träning som jag vill kommer livet ibland emellan och man får gilla läget. Det värsta jag vet är hysteriska stairmaster-människor som inte har något liv utanför så jag tänker fortsätta leva mitt liv.

På avvaknngsdagar brukar jag inte göra någon större ansträgning rent träningsmässigt, men just i måndags så kände jag att de kliade lite i benen och laddade lite för att springa en sväng ändå. Tills jag ska ta upp min älskling ur väskan för att upptäcka att det inte var där, i ren panik började jag gå genom allt hemma samt att ringa till jobbet för att se om jag lämnat den där. Det uppdagades ganska snabbt, min älskling fanns i någon annans ägo, någon har tagit den ur min väska. Jag brukar inte vara ful i munnen mot andra, men jag hoppas att den personen som stulit den brinner i helvetet. Han/hon kan dessutom inte använda den i alla fall med tanke på att den var lösonrdsskyddad. Besvikelsen och tårarna som brännde gjorde att jag tappade lusten helt, ingen springtur. Nu får jag stå och avbetala på något jag inte ens kan använda, livet är inte rättvist ibland. Visst visst det är bara en pryl men jag hade längtat efter den där, unnat mig den fast jag egentligen inte har råd bara för att jag är så duktig och ska bli mer motiverad att springa (och inte röka!). Har inte råd att köpa en ny, bilen ska in på service och det är högre prio. Vaknade idag och hade ont i magen när jag tänkte på att jag aldrig mer får se den, men jag kan ju inte strunta i att träna för evigt så det fick allt bli ett arm/bröst pass på gymmet och en springtur längs Edsviken efter. Det kändes bra, men hade förmodligen känts ännu bättre med en ipod på armen..

En natt ledig och nu två jobbnätter till, livet går undan!

Inte en dag för tidigt har Burt Bee äntligen lanserat sina underbara produkter i Sverige och ingen kan vara gladare än jag för det! Har beställt deras produkter från utlänska sidor i flera år då jag är fullkomligt kär i särskilt handkrämerna som återfuktar mina sönderdesincifierade händer. Nu kan jag beställa dom från Sverige, lycka! Och ännu bättre vore det ju om dom öppnade en fysisk butik men en steg i taget.. Småsaker i vardagen kan göra livet så himla mycket bättre och detta är en av dom!

Go bananas! Den här är min absoluta favorit, luktar massor med underbar banan



Världens bästa nagelbandscreme, ingen tantdoft heller, luktar lime!

Min kärlek!




Sallad spetsad med linfröolja, grillad kycklingfilé och pestoyoughurt - också kärlek!

Långfredagen brukar betyda angling och/eller en och otaliga stänkare för dom flesta, själv säger jag skål med min latte med extra skum och kanel på toppen och önskar alla en Glad Påsk!

Fin fina Erika och Hugo söt-söt!

Är dom inte fina? Mina rosa (!) stötdämparskor ♥



En svettig och endorfinstinn Yanina ger tummen upp för ett bra sko köp

Blodpudding är inte så nyttigt som jag förr trodde, men jag älskart och de går fort när man är hungrig efter gymmet och så får man i sig järn och det behöver jag. Fast jag skulle mer behöva epo. Men det är ju lite svårare så  bloodypudding it is! Med bacon. Och lingonsylt. Men de får man bara när man har tränat ;)

Vilken dag jag hade igår, fantastisk väder mysiga aktiviteter och underbart sällskap! Blev upphämtad av Caroline för att vara sällskap när hon skulle uträtta lite ärenden, däremellan hann vi med lite annat och det blev riktig kavlitetstid tillsammans! Precis som Ann är Carro lite av det hurtigare slaget som springer långt och ofta när hon får chansen, till skillnad från mig som nöjer mig med 5 km. När hon frågade om jag skulle följa med på milen så tvekade jag länge, minnena av dom otaliga ciggaretterna som rökts under helgen i sällskap av en syster samt den jobbiga löpturen på söndag kväll sa nej, den lille envisa djävulen i mig skrek ja! Smärta är fettförbränning. Innan jag åkte hemifrån kolydratladdade jag med gröt och packade mina kläder för att åtminstone försöka hänga med på den tur som var inplanerad på hennes måndag. Dock var vi lite för exalterade över andra saker när vi åkte runt Stockholm och fixade så klockan blev lite mycket, mina kolhydrater hade redan tjänat sitt syfte. Nervöst kastade jag i mig en banan och drack lite vatten, förkunnade tyst i mitt huvud att det aldrig skulle gå och sen drog vi iväg. Första chocken var att den lilla rundan var i terräng, en ordentligt kuperad sådan också. Andra chocken var att Caroline kom på att det faktiskt är minst 12 km runt, förmodligen lite till mitt i spåret någonstans. 

Lite svårt att bryta ihop mitt ute i nowhere och det är svårt att vara negativ i en så positiv människas sällskap, så jag pinnade på. Med handen på hjärtat så försökte jag stanna och gå en gång i en backe som bara var för mycket, helt plötsligt så ändrade söta C ton och halvskrek lite militäriskt "Nu rör du på dom där påkarna Yanina, de är 50 meter kvar, KOM IGEN NUUU" Det var bara att sätta fart i benen och röra på rumpan! För sjutton gubbar, jag sprang 12 km igår (förmodligen lite till) samtidigt som vi faktiskt konverserade hela tiden och jag överlevde! Nästa gång jag springer kommer mina 5 km kännas som en walk in the park (hoppas jag). Trots allt hade jag den härligast löpupplevelsen här i Stockholm hittils, tänk er sol på nedgång, värme, konstant fågelkvitter, god väns sällskap, en sjö och en natur som ger magisk känsla. Det är helt enkelt så man ska springa!

Galna bävrar har bestämt sig för att möblera om lite grann i skogen, har aldrig sett något liknande och jag trodde inte dom var kapabla till att fälla så mycket! Karies be gone! Turens enda stopp på 15 sekunder, fotodokumentation var de enda tänkbara. Tiden landade på 1 h och 20 minuter, inget jag hakar upp mig på i och för sig när jag kört min längsta tur någonsin..

Efter en skön rekreationshelg i hemstaden som innehöll lite av allt (utom löpning eller träning om inte några timmar på krogens dansgolv räknas förstås) så är det åter dags för nattpass, enbart två den här gången innan jag är ledig en hel vecka. Den veckan är både välbehövlig och efterlängtad minst sagt. Efter ett stort underskott av timmar på sömnkontot sov jag tyvärr alldeles för många timmar till tisdagen som resulterade i en huvudvärk som inte ens kaffe kunde bota. Skippade därför gymmet, hade ingen lust att kämpa med vikter när jag knappt kunde räkna till 10. Tog en löptur istället, och jag måste erkänna att löpning är den bästa terapin som finns. Mitt extremt dåliga humör för att inget ville fungera som de skulle samt min irriterande huvudvärk började redan efter 2 km försvinna sakta men säkert. Efter 5 km var jag botad och tanken på att åka till jobbet var genast mer lockande. Årets tredje löptur gav en tid på 26.13 vilket är 10 sekunder långsammare än sist men det är helt okej, jag begär inget mer av mig själv när jag inte är helt hundra :)

Klädd för en tur med löparskorna, bilden lika suddig som mitt huvud var..

När man ska uträtta ärenden som skulle kunna ta ca 2 timmar att fixa om man bodde i en annan stad, är det otroligt frustrerande att det ska ta en halv dag att ro allt i hamn. Men så är det när det tar sådan tid att ta sig från punkt A till punkt B med kommunala färdmedel. Trots att jag acklimatiserat mig mer än bra till storstadslivet så kommer jag faktiskt att vara irriterad över det här för evigt när jag vet att det kan bara säga svisch och pling. Men mellan väntan och mellan punkt B och punkt C så hoppade jag av tunnelbanan i Gamla Stan som är ett av mina topp 5 smultronställen i Stockholm. En av dom saker som gör att jag faktiskt kan tycka att det är värt att ägna en halv dag emellanåt även om jag vet att man skulle kunna ha det annorlunda. Hade relativt okej med tid innan jag skulle befinna mig på Kungsholmen så därför fick det bli en promenad dit istället, och eftersom det är den del av stan som jag hittar sämst på så passade jag på att vandra omkring lite (läs gå vilse) innan jag hittade fram till salongen jag skulle till. Att stadsvandra är det bästa sättet att lära sig hitta, gjorde det rätt ofta i början av min karriär som Stockholmare och på så vis hittade jag mina ställen som gjorde det lite enklare att trivas. Snart dags för en natt på jobbet, men först lite gym!

Trånga gränder och härlig kullersten vad finns det inte att älska i Gamla Stan?

Nöjd och glad på endorfiner efter 5 härliga kilometrar

Har fått 3 klara våtecken under min nyss gjorda powerwalk.

1. Ljummen luft, trots att solen sken med sin frånvaro.
2. Blommor i vägkanterna, färgsprakande lila skönheter!
3. Doften av grillar som lagade lördagsmiddagar.

Say no more, våren är här på riktigt!

Lycka!