Ännu roligare med sleepcycle är att man kan se diagram på hur man sovit under natten (eller dagen), idiotsäkert för killar som vill ha siffror, statistik och massa annat som visar vad tekniska dom är. Inklusive mig då..

Efter två 50 timmarsveckor var jag värd en helg i stillhet och total lugn. Har ju klivit ur ljudbokens värld (utom vid städning då är den ett måste!) och börjat läsa för egen maskin och det går undan kan jag säga. Men det är underbart att äntligen ha funnit läslusten igen, den kan ju komma till hands när jag ska stoppa näsan i anestesinsjuksköterskans djungel i höst. Promenader har jag avverkat också såklart, vädret är ju sagolikt och man får ju fatiskt skämmas lite om man inte tar sig ut. Det värsta är ju rastlösheten, det kryper till slut i benen när man tagit det lite för lungt. Har umgåtts en hel del av tiden med min kära syster, och det är inte till vardags vi hinner med kvalitetstid så det var dags på alla sätt och vis!

Läste ut en fantastiskt spännande kriminalthriller någon gång efter midnattsom jag kan rekommendera. Den heter "En sista bön" och är skriven av Richard Montanari, jag kommer skaffa fler böcker av honom och hoppas på att dom är lika bra. Men note till mig själv: sluta läs om makabra mord och otäcka sociopater innan sovdags, det kan bli en gnutta svårt att sova med otäcka drömmar.. 

Såg en underbart liten söt ekorre på promenad igår, såg dock en kisse sitta i ett buskage och lura. Med gråten i halsen fortsatte jag dock att gå då naturen har sin gång, hoppas att den lille sötnosen vann denna gång

Alla människor fyller en funktion i samhället, ingen är bättre än någon annan bara för att man har högre utbildning och tjänar mer på sitt yrke. Likaväl som alla inte har förutsättningar att vara elitidrottare så har inte alla förutsättningar att bli läkare heller. Jag har egentligen haft förutsättningen att bli läkare, men jag valde något helt annat, jag valde ett mindre prestigefyllt arbete, men ett arbete som jag trivs med och ett arbete som jag vet att jag gör bra. Somliga tycker att jag kastade bort min hjärna, att det är slöseri att jag ska vara sjukskösterka men jag valde det jag ville göra. Är det inte de det handlar om? Att trivas i livet? Det är jättesvårt att veta vad man vill göra i livet, men kommer man på vad man är bra på så har man ett bra underlag till vad man ska göra. Jag träffade häromdagen en patient vars syskon hade fina examen från högskolor, själv skulle han bli elektriker då han hade svårt för att sitta still och läsa. När han fick något i händerna blev han helt harmonisk, han berättade om el så passionerat så man blev fängslad. Inte av själva elen såklart, utan fängslad av hans passion. Jag njuter av att lyssna på folk som har en entusiasm, lycka och passion. Blir alldeles pirrig och varm inombord och blir ännu en gång påmind över att jag är precis där jag vill vara. En fin examen spelar mig ingen roll, min passion betyder allt!

Jag hade nog min sämsta upplevelse avvakningsmässigt i måndags. Dålig sömn under hela helgen, 5 timmars ständigt avbruten sömn på avvakningsdagen i kombination med röda vågen fick mig på ett rysligt humör. Förutom att livsledan bet mig i rumpan hela dagen så fick jag x antal blodtrycksfall som gav en horribel yrsel och ett vagt konstant illamående. En höjdar dag med andra ord. Släpade mig surmulet ut i alla fall och strosade runt i 85 minuter för den friska luftens skull. Sen blev det täcke, kudde och soffhäng resten av kvällen, tills jag lyckades somna efter kl 02. Vilket naturligtvis inte gjorde någonting eftersom jag behövde sova lite längre på dagen inför veckans sista nätter på sjukhuset. Mitt zombie liknande tillstånd gjorde att det inte direkt kändes överväldigande att få privilegiet att jobba igen, men pengarna behöver rulla in så "gilla läget" fick bli mantrat för dagen.

Lyckades dessutom handla, ta en pw, gymma och köra lite snabb cardio så liten klapp på axel har jag gett mig själv i form av jordgubbar, yum! 6 timmar kvar på detta pass, och sedan en natt till och jag är i mål. Tack god gud säger jag..

Uppdaterade och kollade av min träningsdagbok för gågna veckan på jogg.se, 19,2 km löpning alla styrkepass (3st) och powerwalk 6 dagar. Känns helt okej, men det hanns ju mest med på grund av att jag var ledig tisdag-fredag och det är man ju inte i normala fall. Jag tror att jag har löst ett av mina i-lansproblem. Till skillnad från Ann så kan jag aldrig springa före frukost utan behöver lite kolhydrater i mig för att inte slokna efter 3 km. Har provat mig fram och tror jag hittat en lösning måltidsmässigt för att kunna ta springturer mellan nattpassen, provades första gången i fredags med bra resultat och skulle ha provats söndag kväll innan mitt tredje och sista pass. Men min kropp ville annorlunda. Vaknar med en svullen och smärtande hälsena på höger fot. Nu undrar jag varför, kan löpning orsaka det? Och om så är fallet vad har jag då gjort för fel? Jag har ingen aning men hoppas att det försvinner fort som bara den. Måndagmorgon avvakning, hoppas på en piggelin eftermiddag trots hutlöst lite sömn denna helg. 6 veckor kvar till semester, jippie!

I ärlighetens namn så känns inte idag som en bra dag att köra löpning på, benen är lite stumma efter gårdagens benpass och huvudet är lite tungt efter två nätter med bedrövlig sömn. Enligt min fabulösa sömnapp så vaknar jag varannan timme, och jag funderar på varför jag ofta är trött och känner mig outsövd? Jag har mitt svar, behöver dock en lösning också. Mina instinkter säger mig att nattjobbet måste väck på riktigt, och det kan  jag ju se framemot i augusti.

Hur som haver så var jag tvungen springa, för sen ska jag ju jobba hela helgen. 7 kilometer var lagomt eftersom jag sprungit så himla lite dom två senaste veckorna. Efter 5 km ville benen dock ge upp och dö, kändes som att springa med två osmidiga otrevliga stockar, precis när jag var redo att ge upp så poppade världens bästa röst upp i huvudet. Ann upplyste mig i tisdags att man har ca 30 % mer kapacitet än vad man tror, 1,5 km till då på mina redan sprugna 5 km räknade jag snabbt ut och fortsatte i lite långsammare takt. Efter det var det bara en halv kilometer kvar, så vad gör man då? Jag har ingen aning om vad ni andra gör, men själv bytte jag låt till "Feuer frei" med Rammstein, ökade takten som bara den och låtsades att jag hade smidiga gasellben och vips så stod jag utanför porten. 7 km på 38,20 ger en snittid på 5.29 per km, samt 50 riktiga mjölksyre armhävningar och dagens träning är klar. Lite välbehövlig stretch, vatten och hallon/keso blandning så blir det nu en dusch för att träffa tjejerna inne på Vapiano i Gamla stan. I vanlig ordning aw för dom och pellegrino för mig eftersom vi alltid lyckas pricka in mina jobbhelger. Och i vanlig ordning gör det mig egentligen ingenting, jag kommer ändå känna mig bakis när jag vaknar i morgon ;)

Grundlig stretch så jag kan gå resten av helgen, byxorna jag har på mig kan jag rekommendera så himla varmt. Dom kommer ifrån Röhnisch, har en dragkedja längst ner bak så man slipper ha dom tight mot vaderna om man inte vill och sitter som en smäck under hela löprundan. Ska köpa ett par likadana med långa ben också när det beger sig för de är dom bästa byxorna jag provat for real. För övrigt så är mitt huvud fyllt av endorfiner istället för tröttmössa. Löpning är bättre bot än något annat...

I natt blir det första natten av tre, ledig en och jobba två. Mardrömsskift med andra ord, lite plåster på såren; mina nya armband beställda i veckan låg i min brevlåda när jag klev upp idag. Man kan aldrig få för mycket av assocearer ;)

Ytterligare en ypperligt bra dag! Trots en massiv tvättning av kläder så har dagen vart perfekt, mellan maskinerna spenderade jag och Emm tid i parken på en filt frossandes jordgubbar och vindruvor med solen lysandes på våra vita ben. Nyansen på dom är nu ett snäpp mörkare än kritvit. Lite gym och intervaller på kvällen och dagen har vart fulländad. I morgon har jag lite lösa planer med min eminenta kollega Elin, blir det bra väder kommer halva dagen spenderas i gemytliga Sigtuna, på kvällen blir det middag med en annan gammal killkompis inne i stan. Har jag sagt att life is good?

Det krävdes några sekunders övertalning men till slut fick jag sällskap på min powerwalk i morse av Emm, bra kämpat bebi!



Vätskepaus för hurtbullarna, kan säga att det behövdes, hace calor amigas!

En tumme upp för morgonkoffein och fint väder




Två tummar upp för en underbar dag i Eskilstuna!

Trodde aldrig jag skulle komma upp i vettig tid idag efter förra veckans absurda trötthet, men tack vare att solen lyste rakt in i ögonen när jag slog upp mina blå så fungerade det alldeles utmärkt. Vågar också påstå att jag har vart osedvanligt pigg trots avvakning, så jag har fixat ett ärende, tagit en promenix och vart på gymmet. Se där. Nu blir det då sängen, upp tidigt för att hinna uträtta ytterligare ett ärende innan jag hoppar på tåget som tar mig till Eskilstuna. Och enligt Ann kommer det bli en fin dag även i morgon. Bra liv med andra ord.

Jag har alltid kämpat stenhårt för det jag vill och det jag tror på. Det jag har idag och dit jag har kommit har kostat blod, svett och många tårar. Det är ingenting som bekommer mig, jag tycker att det är självklart att saker och ting är värda att kämpa för. Med förutsättningen att man kommer någon vart och man får det man vill ha och förtjänar i slutändan. På senaste tiden så vet jag inte om det är det längre, hur länge kan man kämpa utan att hissa vit flagg och kapitulera? Det som skrämmer mig är att dom drömmar jag haft och föreställningen om dom närmsta åren verkar gå upp i rök vilket känns oerhört orättvist, bittert och ledsamt. Jag vet ju vad jag vill i livet, jag vet att jag är redo för något nytt och gud vet att jag sannerligen har jobbat för att få det. Så nära men ändå så långt borta..

Baksidan av detta linne vittnar om att jag verkligen gjorde rätt för mig den här gången!

Att fira valborg i en studentstad är helt klart en upplevelse. Men en man vill göra innan man blir för gammal och jag är nog lite på gränsen, 16 timmars festande tar liksom på krafterna. Och det fick jag erfara idag. Ibland är det tur att man jobbar natt, har haft hela dagen på mig att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Men det kostar att ligga på topp! Förutom att ha ett utomordenligt traditionsenligt valborgsfirande så är ju Lund en av dom finaste städerna Sverige har. Skulle helt klart kunna tänka mig att bo där, och det kan man inte säga om många ställen, förutom Stockholm som jag hyser stor kärlek till så är det bara Bollnäs av familjerelaterade orsaker och Lund som lockar mig. Åk dit säger jag bara!