Jag hade lite tur och fick lite mer tid i Bollnäs än vad jag räknat med vilket själen sannerligen behövde. Åkte tillbaka hem med en gnista och energi jag inte haft på länge. Jag vet vad jag måste göra nu, och jag ska lägga i en hög växel och få det att hända. Det har vart många turer fram och tillbaka, det mest för att ingen av mina planer har gått i lås och jag stött på återvändsgränder hela tiden, har därför vart lite tveksam men nu känner jag mig väldigt klarsynt och stensäker på min sak.

Jag har alltid älskat mitt Bollnäs, men haft perioder då det mer har vart hatkärlek och då mest hat. Åren som jag spenderat på annan ort har fått mig att se Hälsingland med andra ögon, jag ser allt det vackra och det fyller mig till bredden och på längden. Det är här jag vill bo och det är här jag vill vara, det är här jag hör hemma även om storstadstjejen i mig alltid kommer att vilja bo i Stockholm. Det är en märklig känsla att älska båda världarna så som jag faktiskt gör, olika sidor hos mig vill ha dom olika sakerna som en storstad kontra en liten stad har att erbjuda. För några år sedan vann Stockholm den kampen, men den här gången vinner Bollnäs och anledningningarna är flera och personliga. Bollnäsbo i augusti till varje pris, hoppas jag har vinden med mig den här gången..

Björnsafari i Röste mitt i natten, kl är 00.30 och det är inte ens riktigt mörkt. Och det blev aldrig det heller, fick inte se någon nalle trots att det finns 12 stycken i området men med naturen så här gjorde det ingenting..