För alla människor (förutom dom som inte tål solen) så finns det få saker som överglänser en härlig vårdag med värmande sol. Hoppet och energin har återigen belägrat mitt sinne. Hade det inte vart för nattpassen som verkligen förstör min person så hade jag gjort något riktigt kul idag. Men hjärnkapaciteten lyser med sin frånvaro som den alltid gör när man vart vaken hela nätterna, för dom som inte vet hur det är att nattjobba så kan ni tänka er känslan att vara bakis flera dagar i veckan. Mitt annars pigga huvud med massa idéer och ambition byts ut mot en stor badboll med massa luft i. Jag vill egentligen inte gnälla så mycket över det, jag har nu bara 7 veckor kvar på mitt jobb, 2 av dom med blandade skift och 5 av dom med rena nätter. Ju närmare jag kommer slutet av en era desto jobbigare blir det. Jag kommer inte längre vara en kirurgsyster, och jag kommer inte längre vara ett inslag på plan 6 vid Danderyds sjukhus. Med sorg i hjärtat men med mål och ambition i själen kan jag ändå sikta mot nästa fas i livet. Tills dess så har jag ändå anammat livsfilosofin att leva för dagen och göra precis det jag känner för så jag hinner njuta ordentligt av den sista tiden både på jobbet och i Stockholm. Och det är precis vad jag ska ut och göra idag, även ett lufthuvud kan konsten att trivas!