Få har dött av att kämpa vidare, många av att ge upp

I ärlighetens namn så känns inte idag som en bra dag att köra löpning på, benen är lite stumma efter gårdagens benpass och huvudet är lite tungt efter två nätter med bedrövlig sömn. Enligt min fabulösa sömnapp så vaknar jag varannan timme, och jag funderar på varför jag ofta är trött och känner mig outsövd? Jag har mitt svar, behöver dock en lösning också. Mina instinkter säger mig att nattjobbet måste väck på riktigt, och det kan  jag ju se framemot i augusti.

Hur som haver så var jag tvungen springa, för sen ska jag ju jobba hela helgen. 7 kilometer var lagomt eftersom jag sprungit så himla lite dom två senaste veckorna. Efter 5 km ville benen dock ge upp och dö, kändes som att springa med två osmidiga otrevliga stockar, precis när jag var redo att ge upp så poppade världens bästa röst upp i huvudet. Ann upplyste mig i tisdags att man har ca 30 % mer kapacitet än vad man tror, 1,5 km till då på mina redan sprugna 5 km räknade jag snabbt ut och fortsatte i lite långsammare takt. Efter det var det bara en halv kilometer kvar, så vad gör man då? Jag har ingen aning om vad ni andra gör, men själv bytte jag låt till "Feuer frei" med Rammstein, ökade takten som bara den och låtsades att jag hade smidiga gasellben och vips så stod jag utanför porten. 7 km på 38,20 ger en snittid på 5.29 per km, samt 50 riktiga mjölksyre armhävningar och dagens träning är klar. Lite välbehövlig stretch, vatten och hallon/keso blandning så blir det nu en dusch för att träffa tjejerna inne på Vapiano i Gamla stan. I vanlig ordning aw för dom och pellegrino för mig eftersom vi alltid lyckas pricka in mina jobbhelger. Och i vanlig ordning gör det mig egentligen ingenting, jag kommer ändå känna mig bakis när jag vaknar i morgon ;)




Grundlig stretch så jag kan gå resten av helgen, byxorna jag har på mig kan jag rekommendera så himla varmt. Dom kommer ifrån Röhnisch, har en dragkedja längst ner bak så man slipper ha dom tight mot vaderna om man inte vill och sitter som en smäck under hela löprundan. Ska köpa ett par likadana med långa ben också när det beger sig för de är dom bästa byxorna jag provat for real. För övrigt så är mitt huvud fyllt av endorfiner istället för tröttmössa. Löpning är bättre bot än något annat...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0