Man ska aldrig vara rädd för att prova på något nytt, för 3 år sedan så trodde jag aldrig att jag ens skulle kunna springa i 10 minuter, konditionsträning och jag levde föga i symbios. Ibland kan man utan någon speciell anledning bara inspireras av någon och ta sig an ett omöjligt uppdrag för att upptäcka att det omöjliga övergår i ett kanske för att i slutändan bli möjligt. Jag är skyldig Ann så mycket mer än ett tack, hon gav mig modet att våga att prova på något nytt trots att rädslan för misslyckanden är människans största fiende. Alla rädslor ska mötas öga mot öga, och det brukar jag försöka göra men Ann gav mig en knuff i rätt riktning och tack vare det har jag funnit en kärlek som jag har fått svårt att klara mig utan.

Med löppasset i fredags inräknat har jag lyckats skrapa ihop 28.6 km löpning på totalt fem dagar. En enkel och värdslig sak för vissa, men en stor sak för mig. Min kropp har hållt för att springa 9-10 km per pass med bara någon dags mellanrum. Har aldrig vågat drömma om att kunna göra det förr, men jag inser att det är helt och hållet skornas förtjänst med världens bästa dämpning i. Och med handen på hjärtat även lite attitydsförändring från min egen sida. Styrketräningen har ju alltid vart prio ett och om jag haft tid och energi över har jag också sprungit men såhär före ankomsten av det kalla vita har jag bestämt mig för att göra tvärt om och jag älskart! Krispig fuktig höstluft i mina lungor medan jag flyger fram på grusvägar utanför stan med åkrar och skog runtom. Emellanåt dyker det upp ett hus eller ännu bättre, en liten röd lutande timmerlada på någon åker. Just i det ögonblicket fylls hela jag på längden och bredden med värme. Det är så vackert och så harmoniskt, det här har jag drömt om ända sen i vintras när jag började fundera på att fly storstan till förmån för småstadslivet. Vissa drömmar har mer eller mindre krossats medan andra drömmar uppfylls och ger mig en ännu bättre känsla än vad jag föreställt mig. Man kan inte få allt, men man ska alltid försöka är mitt motto när jag spinner vidare på vad framtiden har att erbjuda. 

Bäst just nu: Tre dagars ledighet med start kl 16 idag, endorfinkickar och smhi´s prognos inför helgen som betyder ytterligare en mil i benen..

Sämst just nu: Hotet om ett vitt täcke som kommer att ligga kvar i flera månader och en bunt minusgrader som kommer förstöra mitt flow med löpningen